hitting the block and i'm bleeding

Publicerad 25.01.2017 kl. 11:51

 

La La Land var skälet till varför jag slutade vara the goddamn mystery nerd och återvände till bloggen för att skriva. Tänkte inte sluta där, vet ni. Det jag dock inte vet är om ni la märke till att jag var på framsidan av Ratata (Svenskfinlands version på Esquire) och lovade intriger samt anekdoter om dekadens. Jag är här för att hålla detta löfte. 

 

Det ni kanske förväntar er är något lite kul och spännande, men faktum är att intriger har förts bakom min rygg. Jag kan egentligen inte gå in i detalj på det hela, men det räcker att jag vet. Så om någon av these snakes in the grass läser detta, vet att jag vet. Jag har tidigare sagt att jag inte ofta upplever sådant här och det är sant, men nu när jag befinner mig i en itsy bitsy teeny weeny situation så kan jag lugnt säga att jag inte orkar sätta mer energi på det än den här texten. Det som överraskar mig är att jengi kan stay fake, verka trevliga och samtidigt plot some shit. Jag tycker personligen sådant är ganska tröttsamt, men jag tänker inte hindra någon från att leva ett liv, som leder till insikten att they be on that fake shit. 

 

Onsdag.

 

Förra veckan var dock avsevärt roligare än någon form av drama kan vara (om det inte är some of that gossip). Den orsakade kolossala brister i min dagliga ekonomi och resulterade i lite extra rynkor i mitt ansikte, men det är notan man hamnar betala om man vill festa med kidsen. På onsdagen var det först hemmafest och sedan klubben som gällde. Alla vet ju att hemmafester är avsevärt bättre än klubben, men värden hann redan få en varning innan vi var ute ur lägenheten. På festen spelade vi spel, argumenterade om skam (duhh) och jag blev bjuden på sprit från någon slags handsanitizer burk (... duhh?). Förklaringen jag fick var att den är behändigare att ha i väskan och att ma inte ens i misstag kan ta åt sig för mycket. Fair enough, liksom. Jag blev inte blind eller förgiftad i alla fall.

 

 

 

Efter klubben gick vi på ’’efterfest’’ hos min vän och tömde hans spritlager. Även han fick en varning. Varningen kan ha något att göra med det att jag satt Veronica Maggios ’’17 år’’ på och hade en lite för högljudd moment för mig själv. Men i det skedet snappade mitt psyke upp tankar från etern.

 

Fredag.

 

På fredagen hade det gått en ganska galet lång tid sedan jag sist festat och känslan för att sätta  på mina partydojor (något av mina 10 söndriga converse par) kröp fram. Eftersom jag deltar i trehundra diverse råd och kommittéer måste jag ju tillbringa (fuck spendera) en del tid på vår egen lilla lokal. Det var dock lite tråkigt där, så vi bestämde oss att fara iväg på mellanfest istället. På mellanfesten spelade vi ett spel som hette något i stil med ’’tjejmiddag’’. Helt superkul spel faktist. Jag lyckades njuta av det trots att mitt kön inte motsvarar en tjejs. Jag vet, tiderna vi lever i är totalt off the rails. Men efter att vi ditchade mellanfesten tog vi oss till en annan lokal. Eller rättare sagt tog vi oss först till mohfuckin kupittaas train station pga att vår självutnämnde guide ville ta gänget på en scenic route. Vi kom lite sent till lokalen men där var det ändå ganska tråkigt. Sååå efterfest!

 

Klockan nio på morgonen

 

Nu var det dags för mig att visa lite hospitalitet (aka tömma mina spritförråd) och det gjorde jag. Vi satt till sju på morgonen och talade om allt mellan himmel och jord. Vissa talade lite om sina relationer etc. och jag bara yessss give me that goss. Jag fick faktist inte ett enda klagomål, så dagen verkade vara on a roll. Vad gör man när man är on a roll? Man far till nästa efterfest! Vi färdade med morgontaxi till en annan vän och tömde också det förrådet. Kring halvtio på morgonen dog vi kollektivt och sov dåligt till typ klockan tre. Sen gick vi på en ytterst sen brunch till Fontana. Helt för dyrt, men ack så gott. Det kändes som om jag förtjänat att treat myself fast jag typ plundrat mitt konto. Sådant, liksom.

 

Klockan halvtio på morgonen

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver: