mina tankar kring en ny era

Publicerad 31.01.2017 kl. 01:42

 

Året 2008 var fullt av optimism. Jag var 14 år gammal då allas profilbilder på facebook löd ’’Yes we can’’ och de hade de där speciella färgerna. Det var första gången då ett presidentval påverkades av den sociala median. Facebook var också simplare då, de olika ’’kanalerna’’ var mer svartvita och infoflödet var mer hanterbart. 

 

Men Obama var inte en perfekt robot. På grund av den här bittra insikten omformades även den sociala median. En viss pessimism slog rot i psyket. Arabvårens grova misslyckande var även en stor stöt till de blåögda massorna på t.ex. twitter, där #arabspring hade sett lovande ut. En sanning var dock konstant: Den sociala median hade nu kapacitet att påverka den nya världens presidentval. Det gick från en extrem till en annan. Från den digitala generationens naiva optimism till ett nätverk av någon slags urartad perversion. En massa misstro kom till världen och Trump spelade den arenan på ett sätt som var något... annorlunda. It’s a new animal, med tusen olika intressegrupperingar, betalda trolls och omedvetna eller medvetna lögner i just ditt flöde. En massa överbelastande oljud.

 

Största delen av alla prognoser och spådomar har slått fel. Man har himlat med ögonen och skämtat om det. Jag kommer ihåg konversationen jag förde förra året med av mina kollegor. Han spekulerade om Trump faktist hade en chans. Republikanerna hade då sina egna try outs på G och Trump verkade leda. Jag viftade snabbt bort tanken. Inte en chans. Sedan dess har jag konstant varit efter. Alla mönster är nya, every move is unfamiliar. Jag hinner inte ens bli förargad på alla ohumana beslut som tagits för att jag ännu försöker komma under fund med vad som hänt. 

 

Carl Haglund motiverade sitt exodus från den politiska arenan med att ha blivit för skeptiskt inställd till den politiska processen. Senare blev han vd för den finska falangen i ett kinesiskt företag, som skulle bygga sin fabrik i Kemi. Detta förstår jag. Händelseförloppet makes sense.

 

Här är ett av de tiotals händelseförloppen jag inte kan förklara.

 

Trump har ersatt den mest högst uppsatte generalen i hela USA på National Security Council med Steve Bannon. Steve Bannon är en person som frågade ut sin fru om hur stor procent av eleverna i hans dotters skola var judar. Hans nya position innebär att han i teorin ersätter den militära, erfarna personalen som taktisk rådgivare gällande nationell säkerhet. Detta innebär också att Bannon kan avbryta den omedelbara länken mellan dem som förser presidenten med viktig information från och till ’’the intelligence community’’. Joint Chiefs of Staff samt The Director of National Intelligence fick sparken, medan ex chefen för en högerextrem ’’nyhetssida’’ tar deras plats. Allt är oförutsägbart.

 

Emellertid så spelar jag och median catch up med Trump. Han använder 30 sekunder på en tweet som kan bli analyserad i många dagar på nyheterna. Vi hinner helt enkelt inte med. De tvingas analysera det p.g.a. att vad presidenten håller på med är något som måste tas i beaktan. Median kan inte så där bara vara före i kurvan och ignorera alla tweets, för hans tweets kan ha både nationella och internationella påföljder. The game has changed.

 

Jag har bedömt honom fel otaliga gånger. Jag kunde aldrig tro att han så maniskt skulle protestera verkligheten och hävda att mer människor tog del av hans ''installationsceremoni'' än Obamas. Liksom... hans egna experter, republikanernas och demokraternas har alla sagt att det inte stämmer. Trots det har han gett order om att göra en ny undersökning om det, som om det skulle spela någon roll. 

 

En stor del av de löften som han gjorde under sin kampanj håller på att uppfyllas och här sitter vi alla och bara ’’... alltså vah?’’.

 

Jag hatar själv att jag måste medge att det inte är samma gamla knas, att jag inte har en enda teori. För allt är oftast bekant och allt har oftast hänt förr, på ett eller annat sätt. Men nu har USA’s president blockat muslimska länder vars medborgare inte ens deltog i 9/11 attacken (fast han använde det som skäl). Han har försökt tvinga deras nationella parker att hålla tyst om klimatförändringen. Jag är så fucking lost och det är inte kul. 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver: