poems and neon dreams

Publicerad 03.02.2017 kl. 15:22

 

Några dagar sedan tänkte jag lämna min lägenhet utan att kolla om mina timbs var rena, så i den stunden kändes det som om jag verkligen hade tappat greppet. Men förutom mina grepp, och hur ostabila de än må vara, har jag faktist haft det ganska bra. Det här är alltså nu mitt tapra försök att dela med mig. Svåra grejer, hör ni.

 

Något som dock inte är svårt för mig är att drop some names on these blogs. För igår tog jag spontant del av Poetry Pub i Åbo! And let me tell you, på detta evenemang existerade det ett par Ratataiter. Jag idkar inte så hemskt aktivt umgänge med själva #ratatafamiljen och är lite som den där släktingen som gjort ett par dåliga livsval och som man helst inte pratar med på släktträffar. Men nu tänkte jag bara att darn it all to heck och tog mig dit (ensam, för den dagen då mina vänner intresserar sig för poesi blir jag en hamster). Under tillställningens lopp samtalade jag t.ex. med Lina, Kira, Hanna och den gamla Ratata reliken Fanny. Yup, jag känner ingen skam (heh) då det gäller namedropping. Väldigt intressant var det dock att lyssna på jengi som ofta avautu ganska modigt om sina liv på scenen. Att de öppnade sina reservoarer erbjöd en uppfriskande mängd fucking spices i min väldigt milktoastiga vardag. Allt går dessutom enligt planen. Jag klär mig i svarta polon, tar mig på kulturella evenemang och oh snap jag har infiltrerat de coola kulturkrestarna!

 

Så liksom yass! Jag är inte säker på om det låter bra när jag säger yass, men vet att jag kan göra en ansenlig mängd saker för att passa in.

 

Poesi är kul men två av mina personliga svagheter är neon färger och vemodiga synth-pop sånger. Min senaste upptäckt är Roosevelt, som leverar på dessa tidigare nämnda punkter. Han låter lite avlägsen och ganska sorgsen och jag bara ’’this is so sad... it’s perfect’’. Jag tycker han även lyckats med att göra covern på ’’Teardrops’’ bättre än själva originalet från 80-talet.

 

Eviga drömmar i neon.

 

 

Jag beklagar förresten bristen på bildbevis från Poetry Pub, men gläd er åt att jag inte längre kunde vänta med att använda min läderjacka! För den är ju såå cool. Det är i princip ännu helt för kallt, men om det finns något jag insett via den smordes lärdomar, är det att man måste lida för att bli en cleanigare äijä.

 

 

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
De va så kul att du kom o kolla! Nästa gång borde du testa hur din namedropping o dina yaass ter sig i en mikrofon
Poetry Pub VD04.02.17 kl. 10:40
får aldrig chansen o gå på sånt, så de va superkul. men de sku säkert va roligt o testa, man e ju bara lite fö skraj fö en scen. tycker de e kova att ni vågar!

 

btw grattis för din nya position som vd!
04.02.17 14:48
Du måste läsa något nästa gång, gärna någon sådan där spännande story på engelska med sväng i. Du får också namedroppa mig i mikrofonen om du vill.
K09.02.17 kl. 11:23
om jag någonsin vågar stå på scen o spit that real shit lovar jag namedroppa dig! kanske hela settet skulle handla om namedropping
09.02.17 17:03