dirty needle to the mainline

Publicerad 22.02.2017 kl. 21:21

 

Jag lyssnar inte på album. Jag skummar oftast bara snabbt igenom sångerna och väljer de som först låter bra. Denna vämjelika kutym kan säkert få någon purists blod att koka, men sådan är existensen. Upp- och nedförsbackar hela vägen igenom. Jag besitter helt enkelt inte de tidsmässiga resurserna eller det koncentrerade kapitalet att sitta stilla i en timme och lyssna på en skiva som antagligen har en massa filler i sig.

 

Det finns ett album som tvingade mig göra ett undantag, vars innehåll hade kapacitet att ändra på mina lystrings vanor. För under herrens år 2014 kom skivan Piñata ut. Inom hippety hoppety branschen kan producenten ganska ofta bli i skymundan, då strålkastarljuset faller på den som rappar. Inte denna gång. Det är tydligt att den här skivan var något speciellt som både producenten Madlib och artisten Freddie Gibbs tänkte ut noga. It’s so good. It’s so special. Fuck yes.

 

Det tog tre gånger för mig att förstå. Första gången var det bara en massa underliga beats och udda kombinationer. Andra gången var det bra, men det var allt. Bara bra. Tredje gången kan jag inte riktigt beskriva, men jag vakade nästan hela natten och lyssnade.

 

 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver: