let’s create / naah not yet

Publicerad 31.05.2017 kl. 10:53

 

Det mest frustrerande med att i många månader djupdyka i sina egna mörka tankar är att den svarta reservoaren inte ger mig något. Vad som dock skrämmer mig är att jag efter de mest krampaktiga fosterställningarna känner mig så i liv, allt känns mera. Jag försökte skriva otaliga gånger under den här perioden, men vad som hände är att min hjärna sade: ’’Hnnnghhhh’’. Jag klarar av skrivandet som bäst när min egen, bottenlösa förtvivlan är just bakom hörnet. 

 

Jag är alltid intresserad av att höra hur andras, mindre och mer, kreativa processer ser ut. Vad är det för recept som krävs för att något skall hända? Eller sätter ni er framför datorn och bara kläcker ur er prosa? Är det smått bibliskt som en jungfrufödsel? Vad tror ni, hur många frågetecken kan ett stycke ha innan det blir störande?

 

Just nu inspireras jag av en av de nya tumblr gudarna, Travis Scott. Det är ingen överraskning för mig att jag dras till hans stil pga att den ofta är melankolisk och sorgsen. På andra sidan spektrumet är Orson Welles. Det roliga är att jag inte sett på hans filmer på över tio år, utan för tillfället knarkar hans intervjuer. Jag har tidigare nämnt att jag älskar lyssna på karismatiska personer och vare sig de diskuterar samhället eller Paul Blart: Mall Cop 2 spelar ingen roll för mig. Jag behöver ofta någon annans dialog och manerer att efterlikna. För jag vet att jag inte kan bli likadan som dem. Det blir ändå en ny blandning. Jag tycker det är ganska skönt.

 

 

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
jag ska svara på din fråga om den kreativa processen i ett inlägg på le blog inom kort! ska fundera lite på vad jag vill säga om saken först. aka första stadiet av den kreativa processen. tänkandet. jag känner igen det där med att det är bäst att skriva när man känner sig depp. jag tycker ganska många säger så, jag tror de beror på att man är mer i kontakt med sina känslor/tar sig själv på större allvar då man är nedstämd. om man är på jätte gott humör vill man inte sitta ner o reflektera över livet typ. men sen igen gillar jag också att skriva då jag känner mig skärpt och lite finurlig. på humör för att lura alla i min omgivning. kanske det kan kallas ett sorts inspirerat tillstånd. då kommer det knäppa eller magiska texter. aja, jag ska blogga nåt om min kreativa process. frågetecken annars? det kan man aldrig ha för mycket av? jag såg nån diskussion på Fb om att överanvända frågetecken liksom "???" och jag tycker tre frågetecken på rad förmedlar ganska mycket attityd eller sådär "jag är cool o tar inte mig själv alltför seriöst". eller någå
hanna sofia31.05.17 kl. 12:39
alltså jag kan just int skriva när jag är nedstämd! vilket är positivt eftersom jag lätt får fast mig själv av att romantisera såndäna plågade taitelijasielun. jag känner bara allt omkring mig bättre, men får inte någon text ur mig. jag diggar nog också att skriva när jag är på jätte gott humör, det är typ det bästa jag vet. du vet ju att min stil ofta är ganska raljerande och så. jag blir nog ofta inspirerad i deppat tillstånd, men kan bara väldigt sällan producera något. att överanvända frågetecken på sånt sätt signalerar att man är så där casually dramatisk, men inte är så berörd påriktit... tror jag. djupgående analyser.
31.05.17 13:53
Oj nu när jag läste om ditt första stycke inser jag att du skrivit helt tvärtom än vad jag tänkte! Omgosh. Förlåt att jag vände dina ord.
Hanna sofia01.06.17 kl. 09:22
& jag håller med om att "lidande poeter" generellt är ett uttjatat koncept
Hanna sofia01.06.17 kl. 09:24
blev först lite konfunderad :D men it's all gravy!
01.06.17 14:44