trouble on my mind

03.09.2017 kl. 23:12

 

Jag vill skriva. Vad kan jag berätta som är personligt och intressant? Att jag efter en ytterst intensiv sommar har slutat jobba fulltid, äntligen kan varva ner lite och varva upp igen då jag inser kommande studiebörda? Like who this blogger think he is? Alla har ju samma dilemma. Man tänker så där att varför skriva om de då alla andra också upplever samma. Men stopp nu där! Tänk om resten tror att ingen annan har samma problem, för ingen vill skriva om vad alla tror de vet om dem redan färdigt. Omg, det här är så relatable! Watson, we cooking with some of that gasoline now. Direkt citat ur Sir Arthur Conan Doyles skriverier, tror jag.

 

Något jag heeelt hade glömt bort var hur socialt påfrestande alla uni relaterade evenemang kan vara. På jobbet måste jag ibland låsa in mig på vessan, ta tag i lavuaren, gå på knä, andas i ett par minuter och sen gå ut bland människor igen. På vårdberget kan jag också som tur leka att jag är kissnödig. Gulisolympiaden förra torsdagen var helt sjuk in terms of alla varv jag gick på för att klara av det socialt. Dessutom finns det en del individer som inte vill chilla med mig, men som ändå tydligen känner sig illa tvungna att komma och utbyta väldigt ’’ostela’’ pleasentries. Jag är medveten om att jag inte är Jesus i recycled och återvunnen form, så det är inte så där semi obligatoriskt att fuck with me at least a little bit. Det är fine att inte vilja slå mitt följe. Jag behöver ju inte chilla med alla. Men gud, varför då komma och bara ’’Heeej, verkligen kul o ses!!!’’. Är du nu helt säker på att det är det? Let’s just keep our distances. Det är ok. All sådan där fake smalltalk just makes me wanna slap the goddamn piss out yo mothafucking mouth. 

 

Jag upplevde nyligen mitt livs andra firmafest! Den här gick dock bra jämfört med den första. På den första bestämde sig en jag kände så där halvt, eller till en fjärdedel, att göra karaoken lite mer fartfylld och ryki typ piri eller något. Long story short måste jag rädda honom från att bli nerslagen av en arg finne, för att han väldigt osammanhängande och klumpigt försökt ragga på precis alla kvinnor på festen. Den här gick bättre! Vi lyssnade först på iskelmä från en laptop i en hyrd stuga och spelade drickspel (smått lame, jag vet). Efter det gick vi i bastun och sen och simma. Och under den här tiden drack jag typ en droppe vatten. Så under taxifärden till gigget tipsade jag kusken om att vyerna är så pass fantastiska att jag måste avlätta en börda. Alltså jag spydde, vilket jag inte gjort på hundra år. På grund av att vi njöt av en exceptionellt finsk kväll tog jag mig i kragen och got back in the saddle.

 

Själva eventet var Happoradios keikka på Sieravuori. Jag tror jag sa ’’Vittu de här e påriktit juntti’’ ungefär tio gånger under de tio första minuterna på Sieravuori. Liksom kvällen var så sjukt finsk. Jag var verkligen bland riktiga finnar och gjorde samma saker som de. Ew. Entertainment weekly. Kvällens cherry var ett karaoke stage utomhus som såg ut som en sommarteater. Urvalet var till hundra procent finskt. Och jag kunde inte en enda sång. Inte en enda. Det skrämde konstigt nog inte mig! Av någon underlig anledning var jag beredd på vad för sång som helst. Dessutom fick jag den fina idéen att ropa ’’GO GET THE MONEY’’ likt Young Dolph mellan sångtexterna. Jag är så fantastiskt nolo. Men det var vi och typ fyra andra där ute, så inte så farligt. Jag tog en massa fina videon på snapchat.

 

Sånhäna juttun lyssnar jag på btw. Sista sången är en av mina favoriter från 2016. Den bara fastnar.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver: