spilled milk sometime in september

Publicerad 06.10.2017 kl. 00:59

 

What’s good.

 

Jag har skaffat två tatueringar. En per handled. De är antagligen två av de vanligaste tatueringarna there is och kanske även lite klyschiga. Jag må ha lyckats vara ironisk på misstag. Jag har stirrat på mina hittills blanka och bleka handleder i månader, så nu när jag tittar ner och det faktist finns något på dem känns det konstigt. Deras egentliga mening har jag inte upplyst någon om, men har dock konstaterat att jag antagligen går igenom deras ’’djupare’’ innebörd på powerpoint specifik nivå när jag är full. Förr kunde jag hålla tyst om mina egna angelägenheter, men i dagens bräckliga läge tenderar hemlisar strömma ut efter att lite rödvin strömmat in. 

 

Jag har redan beställt tid för två nya. 

 

Ni måste på riktigt get on Kali Uchis och SZA. They are the future. Tyvärr har inte SZA en musikvideo för låten ''The Weekend'' men lyssna tho. Jag lärde mig nyligen att SZA uttalas Sizza. FKJ's nya sång är också ett mästerverk. En väldigt tyst banger.

 

 

Förra torsdagen återvände jag. Jag tillbringade tio dagar i Lissabon. Tio dagar i snabba taxin, restauranger, caféer, smala gator och bland människor. Den sista delen var den absolut svåraste biten. Men det var bra för mig. Hur skön känns inte min kolsvarta lägenhet och mitt kyliga åbo just nu. Fast vi inte hann vara mer än en natt i Porto kändes staden skitbra. Nästan hela gruppen instämde om att de helst skulle återvända till Porto. Utöver det gick vi som galningar, utforskade varje skrymsle och hade det roligt. Vare sig det var barer i Bairro Alto eller caféer i Alfama hittade man alltid något smalt ställe med fin kakel och trevlig personal. Jag nämnde i början snabba taxin. Jag älskade dem såå mycket. Packa in fyra pers i en bil (flexibelt), konversera med en blandning av engelska, spanska och ett par ord portugisiska, sitt i en bil som kör huntti på smala vägar, var framme på tio och betala lite på fem. Ack, det är ju drömmen.

 

En dag unnade jag mig själv lite ro och bröt mig loss från gruppen. Jag älskar att gå omkring i städer och utforska för mig själv. Jag hittade en smal gata omringad av färggranna hus och en lång trappa högt uppe. Jag satt mig ner och tänkte på mitt liv i typ en timme (snyft). En katt gjorde mig sällskap efter någon stund och slog sig ned bredvid mig. Jag är inte så där super kattmänniska men det var ett mysigt ögonblick. Människor tycktes vara av samma åsikt eftersom ett par förbigående människor tog bild på oss. De var inte ens turister.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver: